Årets största händelse äger rum på bygdegården idag, nämligen Finnskogsträffen.
Ove har ställt sig i försäljningsposition och säljer härliga hjortron till de som inte kan ta sig ut på myrarna själv av olika anledningar.
Lucas har satt sig på ett annat strategiskt ställe för försäljning av glass.
Inne i bygdegårdens kök har man förberett dagens försäljning med att bre’ massor av smörgåsar.
Besticken skall rullas in i servetten för att användas till kolbullarna.
Kaffebröd har man bakat i mängder och kaffet håller på att kokas och fyllas på i termosar.
Drickorna har lagts in i kylarna, korven och moset är klart att servera. Nu är det bara att vänta in gästerna.
Kôlbullarna betalas här, lite snack hinner man med innan ruschen sätter in.
Bra att ha en egen stol med sig, man kan liksom sätta sig ner när och var man helst behagar. Lillkillen tittar med beundrande blickar, det vore nog kul att prova…
Roligt med så många människor trots den dåliga väderprognosen.
Göte kom inte idag som vi alla förväntade oss, vi hade en hel del kvar att prata om. Vi tänker på honom allihopa.
Leif har ständig jour idag.
Vilken häftig bil, en chevrolet av vilken årsmodell?
Det är ju ”Pelle med två och nån till” som finns på affischen, säkerligen deras bil. Häftig! Den passar åt dom!
Här sitter gänget. Bra att de börjar med att få i sig en kôlbulle då blir det mycket energi idag.
Folk kommer från alla håll och kanter
Enars band har blivit finnskogsträffens husband. Bra att de fått ett tält ifall regnprognosen slår ut.
Kön till kôlbullarna har blivit ganska lång vid det här laget.
Kôlbullemästaren själv står beredd med en kôlbulle.
Man kör så det ryker med gräddningen.
Det blir många kära möten.
Bröderna från Hällfors.
Gamla kompisar?
Katrinebergsbo möter f.d. Koistabo.
F.d Katrinebergsbo har säkert pratat så det räcker för ett år.
En samling med idel kändisar – de ser mycket glada ut, eller hur?
F.d. Ålkarebo pratar med Katrinebergsbo.
Så tillkommer en F.d Katrinebergsbo.
Här är en som jag inte träffat sedan skoltiden i Gruvberget, mycket roligt att ses.
Järngänget tar fikapaus.
Nu har grabbarna ätit klart och hämtat sina instrument, fast deras kroppar är ju de viktigaste instrumenten förstås. De skulle nog kunna genomföra sin schow á capella.
Knottåsen möter nya människor på Finnskogen, fast en av dem har ju en anknytning hit. Ni är välkomna hit allihop.
Nu verkar det ha lugnat ner sig med kôlbullebaket, det har ju blivit tid över till att titta på folk.
Fantastiskt hur många det fanns på Finnskogen förr, roligt att ses igen.
Vi har ju fått påspädning av tyska ungdomar också och de är både trevliga och roliga.
Lucas har fått det ganska lugnt också och funderar nog på att packa ihop och åka hem.
Den där tycker jag att jag känner igen…
Ja, det är en bekant från Lövtjärn som jag inte sett sedan skoltiden. Dom här känner ju förstås igen varandra.
Lite moln på himlen, skall vi klara oss från regn?
Kjell har ledigt från bussturernas kôlbullebak och passar på att prata med gamla bekanta.
Serveringen snurrar på för fullt och alla platser är upptagna.
Min kompis igen.
Kaffesugna gäster som kommer att få mycket gott hembakt bröd att njuta av.
Titta, där står det en norrman också.
Regnet lyser fortfarande med sin frånvaro.
Nya finnskogsbor.
Vår egen präst presenterar ”Pelle med två å nån till”
Den förväntansfulla publiken sätter sig tillrätta för en trevlig stund…
…och det blir det ju förstås.
Bäst att sätta sig längst fram så man verkligen ser och hör på allra bästa sätt. Man har väl varit med förut och vet kapaciteten på killarna.
F.d. Katrinebergsbor och Hällforsbor.
Tänk att man kan spela på det där viset! Det är faktiskt svårt att sitta stilla.
Prästen drar en sann berättelse om Katrineberg och skolan.
Roligt att Byssen komoch hälsade på.
Här var det ett mycket kärt återseende.
Svartbobo.
Ruljansen fortsätter.
Ramanbo.
En klasskompis från högstadietiden.
Gamla bekanta som fick en hel del att prata om.
Undrar var de här människorna kom ifrån, trevligt hade dom i alla fall.
Kôlbullegubbarna har jobbat klart och får sig en kopp kaffe med dopp.
Vändbacksjäntan.
Gruvbergstjejen.
Lövtjärnsstintan.
Ja dom var många som växte upp på skogen.
Nu är glassförsäljningen över och vi får hoppas att gänget som sitter på ”ljugarbänken” inte fick en ingivelse om att äta en glass.
Lucas har varit duktig som suttit vid glassboxen hela dagen.
Två kompisar som är på väg in i kyrkan, undrar om de inte är släkt också.
Nu har alla samlats i kyrkan för ytterligare uppträdande.
Grabbarna börjar.
Vi har satt oss på övervåningen och har fin utsikt över församlingen.
Lucas sitter på kantorns plats som är ledig idag. Orgeln skall trampas som en bälg för att ge luft åt tonerna. Nja det finns nog en elektrisk pump nu för tiden.
Här sitter näste sångare som kommer att uppträda. Synd att jag var tvungen att åka hem så det blev tyvärr inga kort.
Hur var det med den där björnen?
Och hästen?
Ett riktigt drama spelades upp för oss.
Tack grabbar för ett mycket bra uppträdande och tack Finnskogens vänner för att ni har er fina tradition på vår bygdegård.
